Pey eller Fey är sjuttonde bokstaven i det hebreiska alfabetet.

Pey betyder mun. Med munnen talar vi, munnen som vi öppnar och stänger, vi blåser och vinden som blåser splittrar, sprider föremål. Hebreiska fokuserar på funktion och munnens ord kan bildligt splittra och "blåsa" i olika riktningar. Munnens ord kan både öppna och stänga relationer mellan människor. Symbolen för Pey var en mun

:

Vid tiden för Abraham (ca 1800-f.kr) och framåt skrevs tecknen likt ovan. Efter tiden i Egypten runt tiden vid Kung David hade Pey/Fey förändrats:

När det Israeliska folket blev bortförda till Babylon på 5-600-talet F.Kr anpassade man tecknen till Arameiska tecken. Tecknet för Pey/Fey förändrades ytterliggare:

Det nya skrivsättet tog man tillbaka till Israel medan folket som varit kvar i landet och folken runt om kring Israel, fortfarande skrev med de antika tecknen. Arkeologiska fynd visar att Moabiterna (Nordvästra Jordanien), Samarierna(Nord om Jerusalem) och Fenicierna (Libanon) använde ett snarlikt alfabet. Vid tiden för Jesus användes båda sätten att skriva. Det arameiska sättet att skriva blev den still som tog överhanden och är snarlik den stil som används än idag.

Numeriskt

Pey/Fey är nummeriskt siffran 80

Referens:
https://www.ancient-hebrew.org/alphabet/index.htm

https://en.wikipedia.org/wiki/Phoenician_alphabet

https://en.wikipedia.org/wiki/Moabite_language