De tolv stammarna
Abrahams barnbarn, Jakob, son till Isak, fick namnet Israel. Han fick tolv söner, vars ättlingar bildar de tolv stammarna i Bibeln.
Jakob hade som avsikt att ta Rakel till hustru men hennes far förväxlade avsiktligt dottern Lea med Rakel på bröllopsnatten. Jokob gifter sig därefter även med Rakel. Med Lea får Jakob sex söner, Ruben, Simon, Levi, Juda, Isaskar och Sebulon. Det dröjer till Rakel blir gravid. Hon föder efter en tid sonen Josef men avlider när andra sonen, Benjamin, föds. Rakel gav tidigare sin slavinna, Bilha, till Jakob, då hon inte trodde att hon själv skulle bli gravid. Bilha får sönerna Dan och Naftali med Jakob. Med Leas slavkvinna får med Jakob sönerna Gad och Asher. I första Moseboken står det:
Jakobs söner var nu tolv: Leas söner var Ruben, Jakobs förstfödde, och vidare Simon, Levi, Juda, Isaskar och Sebulon. Rakels söner var Josef och Benjamin. Bilhas, Rakels slavinnas, söner var Dan och Naftali. Silpas, Leas slavinnas, söner var Gad och Asher. Detta var Jakobs söner, som föddes åt honom i Paddan Aram.
1 Moseboken 35:23-25
När Israels folk senare etablerar sig i Israel, det förlovade landet, kan vi se att de tolv stammarna som får tilldelad mark inte är exakt Jakobs tolv söner. Följande tolv får mark, Ruben, Isaskar, Sebulon, Bejamin, Dan, Naftali, Gad, Asher, men även Josefs båda söner, Manasse och Efraim får varsin andel, medan Simon är innesluten i Juda. Levi får ingen andel utan får uppdraget att sköta templet och prästerskapet för de Leviter som var ättlingar till Aaron.
Jakob fick även en dotter, Dina, med äldsta systern Lea. När Jakobs familj fortfarande var kvar i Canaan, åkte Dina, för att träffa några vänner i Shekem:
Dina, den dotter som Lea hade fött åt Jakob, gick en dag ut för att träffa flickorna i trakten. Shekem, som var son till hivén Hamor, hövdingen i landet, fick syn på henne, och han överföll och våldtog henne.
1 Mosekoben 34:1-2
Övergreppet gjorde Dinas bröder rasande. Shekem erbjöd sig att ta Dina till hustru men Dinas bröder planerade något annat. De sa att de gick med giftemålet om männen i Shekemdalen omskar sig. Tre dagar senare, när de led av såren efter omskärelsen, to Simon och Levi sig dit och dödar Shekem och fritog Dina. När Jakob får höra vad som hänt säger han till Simon och Levi:
»Ni har dragit olycka över mig och gjort mig förhatlig för dem som bor i landet, kanaaneerna och perisseerna. Vi är så få, och går de nu samman och anfaller mig, kommer både jag och min familj att förintas.«
1 Mosekoben 34:30
När Jakob strax innan sin död uttalar sina sista profetiska ord till sina söner, säger han följande om Simon och Juda:
Simon och Levi är bröder, deras svärd är våldets verktyg. Jag skyr deras sällskap och vill inte vara i lag med dem. I sin vrede dräpte de män, i övermod stympade de oxar. Förbannad deras otyglade vrede, deras skoningslösa raseri. Jag skall sprida dem i Jakob, skingra dem över Israel.
Det är precis det vi ser hända, Levi får ingen egen mark och Simon blir del av Juda. De är fortfarande en del av Israel och tillhör de tolv stammarna men får inte del av marken då de agerade som de gjorde.
Hundratals år senare, när Israels folk lämnat Egypten och Moses och Aron mönstrade alla män över 20 år till armén mot folken de förväntades konfronteras mot kan vi läsa att alla tolv sönernas ättlingar är delaktiga och där även Josefs båda söner inkluderas. Alla sönernas ätlingar förutom Levis stam, som skulle sköta Tabernaklet och prästerskapet mönstras:
Detta är namnen på de män som skall bistå er: från Rubens stam Elisur, Shedeurs son, från Simons Shelumiel, Surishaddajs son, från Judas Nachshon, Amminadavs son, från Isaskars Netanel, Suars son, från Sebulons Eliav, Helons son, från Josefs söners stammar dels Elishama, Ammihuds son, från Efraims stam, dels Gamliel, Pedasurs son, från Manasses, från Benjamins stam Avidan, Gidonis son, från Dans Achieser, Ammishaddajs son, från Ashers Pagiel, Okrans son, från Gads Eljasaf, Deguels son, och från Naftalis Achira, Enans son.......Men leviternas fädernestam blev inte mönstrad med de andra.
4 Moseboken 1:5-15;47
Johannes uppenbarelser i Uppenbarelseboken, nya testamentets sista bok, talar profetiskt om en kommande tid. Vi kan läsa att stammarna som nämns åter är något modifierade. Josefs son Manasse nämns som en stam men hans bror Efraim nämns inte, däremot är Josef själv en stam. Simon och Levi är båda åter inkluderade stammar. Däremot har Dan försvunnit ur listan:
Etthundrafyrtiofyra tusen var märkta, och de kom från alla Israels stammar: av Judas stam tolv tusen märkta med sigill, av Rubens stam tolv tusen, av Gads stam tolv tusen, av Ashers stam tolv tusen, av Naftalis stam tolv tusen, av Manasses stam tolv tusen, av Simons stam tolv tusen, av Levis stam tolv tusen, av Isaskars stam tolv tusen, av Sebulons stam tolv tusen, av Josefs stam tolv tusen och av Benjamins stam tolv tusen, märkta med sigill.
Uppenbarelseboken 7:5-8
För att få en ledtråd till varför stammarna förändras behöver vi gå till baka till gamla testamentet. Efter det att Kung Salomon dör, gör folket uppror och landet delas i två riken, det norra riket, Israel och det södra riket, Juda. En tid därefter blir Jerobeam Kung i Norra riket. Jerobeam vänder sig mot Gud och traditionen i Jerusalem som ligger i södra riket, Juda. Han upprättar offeraltare med två tjurkalvar. Jerobeam som var av Efraims stam ställde en guldkalv i Betel, som ligger i Efraims område och den andra placerade han i Dans område:
Jerobeam höll rådslag och lät sedan göra två tjurkalvar av guld och sade till folket: »Nu får det vara slut med era färder till Jerusalem. Se din Gud, Israel, som har fört dig ut ur Egypten.« Den ena tjurkalven ställde han upp i Betel. Den andra fick sin plats i Dan.
1Konungaboken 12:28-29
Då Efraim och Dan ledde avfallet från Gud och vände sig till avgudar kan vi se hur profeterna fördömmer Efraim och Dan. Jeremia kopplar ihop Efraim och Dan ”Hör, ett budskap har kommit från Dan, ett olycksbud från Efraims berg!” (Jer. 4:15). I Hosea fördöms Efraim ut ur herrens hus:
Efraim skall få leda sina egna barn till bödeln. Ge dem, Herre, vad de skall ha! Ge dem ofruktsamma sköten och förtorkade bröst! Allt ont de gjorde i Gilgal fick mig att hata dem. För deras onda gärningars skull skall jag driva dem ut ur mitt hus. Jag kan inte älska dem mer, alla deras furstar är upprorsmän. Efraim är slagen, förtorkad från roten. Folket skall inte bära frukt. Även om de föder
Hosea 9:13-16
Hosea skriver även att ”De får inte bo i Herrens land, Efraim måste tillbaka till Egypten, måste äta oren föda i Assyrien.” (Hosea 9:3). Vad vi kan se i Uppenbarelseboken är att Efraim och Dan är bortskurna från Israels stammar. Paulus skriver i Romarbrevet om hur Gud rensar i vildolivträdet. Gud skär bort för att trädet ska växa:
Ty om du skars ut ur den vildoliv som du av naturen hörde till och mot naturens ordning ympades in på ett odlat olivträd, hur mycket lättare kan då inte de äkta grenarna ympas in på sitt eget träd.
Romarbrevet 11:17-18
Jesus gör en poäng av att otro och avgudadyrkan leder till att vi blir avskurna från Guds rike, ingen sitter säker, inte ens Israels utvalda stammar. Efraim och Dan, blir båda bortrensande och ersatta. De blir ersatta av Israels ursprungliga stammar, av Levi och Josef. Guds rot består där vi som troende kan bli inympade i trädet ovan. Vi ska inte förhäva oss över roten utan vi blir en del av trädet där Israel är roten.
