Hey är femte bokstaven i det hebreiska alfabetet.
Hey skrevs antikt med en symbol av en person med händerna i luften, en person som tycks säga "hej", "hallå", ”titta på mig”:
Bokstaven Hey framför ett ord sätter ordet i bestämd form likt engelska ordet "the". Om t.ex Adam, som betyder människa, föregås med bokstaven Hey får vi Ha-Adam, dvs. Människan. Placeras bokstaven i slutet av ordet fås "vad som kommer ifrån". T.ex Om vi adderar bokstaven Hey efter Adam, får vi Adamah, vilket är ordet för jord. Människan är av jord och av jord ska du åter bli (1 mos 3:19).
Placerar vi bokstaven Hey, mitt i ordet, avslöjar vi dess substans, innebörd, tex. ordet för Fadern är Ab (אב). Placerar vi Hey (ה) i mitten av Ab får vi Ahab (אהב), som betyder kärlek. Gud, fadern är kärleken.
Vid tiden för Abraham (ca 1800-f.kr) och framtill tiden i Egypten förändrades tecknet något. Under Kung Davids tid försvann den uppenbara symboliken i tecknet för Hey och såg ut så här:
Se arkeologiskt fynd (Davids Stad i Jerusalem): Fynd : 2600 år. Ett sigill ägt av Netan Melek ifrån 2:a Konungeboken
När det Israeliska folket blev bortförda till Babylon på 5-600-talet F.Kr anpassade man tecknen till Arameiska skrivtecken. Hey blev då:
Detta skrivsätt tog man tillbaka till Israel medan folket som varit kvar i landet och folken runt omkring Israel, fortfarande använde de antika tecknen. Arkeologiska fynd visar att Moabiterna (Nordvästra Jordanien), Samarierna(Nord om Jerusalem) och Fenicierna (Libanon) använde ett snarlikt alfabet. Vid tiden för Jesus användes båda sätten att skriva. Det arameiska sättet att skriva blev den still som tog överhanden och är snarlik den stil som används än idag.
Numeriskt
Hey är nummeriskt siffran 5
Referens:
https://www.ancient-hebrew.org/alphabet/index.htm
https://en.wikipedia.org/wiki/Phoenician_alphabet
https://en.wikipedia.org/wiki/Moabite_language